Forskarutbildningsplan - Institutionen för Geovetenskaper

2004-08-24

Innehåll

1. FORSKARUTBILDNINGENS MÅL OCH MEDEL

2. EXAMINA
2.1 Filosofie licentiatexamen
2.2 Filosofie doktorsexamen

3. UTBILDNINGENS UPPLÄGGNING, INDIVIDUELL STUDIEPLAN OCH INNEHÅLL
3.1 Uppläggning
3.2 Kurser och handledning
3.3 Licentiatuppsats och doktorsavhandling

4. BEHÖRIGHETSVILLKOR, FÖRKUNSKAPSKRAV, ANTAGNING OCH URVAL

5. ÄMNESBESKRIVNINGAR, KURSER, EXAMENSBENÄMNINGAR, SÄRSKILDA BEHÖRIGHETSVILLKOR OCH FÖRKUNSKAPSKRAV
5.1 Geologi
5.2 Maringeologi
5.3 Naturgeografi
5.4 Oceanografi
5.5 Geografi med inriktning mot naturgeografi
5.6 Miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi
För mer och aktuell information om de olika avdelningarna, gå in på Inst. för geovetenskapers hemsida: www.gvc.gu.se

6. FINANSIERING AV FORSKARUTBILDNINGEN

7. KARRIÄR EFTER DOKTORSEXAMEN

8. BILAGOR

Bilaga 1: Högskoleförordningen
Bilaga 2: Förordning om utbildningsbidrag för doktorander
Bilaga 3: Exempel på formulär för individuell studieplan

Forskarutbildningsplan - Institutionen för Geovetenskaper

Forskarutbildning vid Institutionen för Geovetenskaper, Göteborgs universitet

Nedan finns studieplaner för forskarutbildningsämnena geologi, maringeologi, naturgeografi, oceanografi och geografi, vilka är föreslagna av institutionsstyrelsen vid Institutionen för geovetenskaper 2004-05-26 och fastställda av Naturvetenskapliga fakultetsnämnden 2004-XX-XX. Utöver dessa finns studieplanen för forskarutbildning i miljövetenskap med inriktning mot traditionellt examensämne (geologi, maringeologi, naturgeografi och oceanografi) som är fastställd av Naturvetenskapliga fakultetsnämnden 1998-01-22.

Forskarutbildningen bedrivs enligt högskoleförordningen SFS 1993:100, vilken finns citerad i den av fakulteten utgivna Doktorandhandboken. Doktorandhandboken innehåller även annan information för forskarstuderande.

1. FORSKARUTBILDNINGENS MÅL OCH MEDEL

Mål för utbildningen: geologi, maringeologi, naturgeografi och oceanografi

Utbildningens mål är att ge fördjupade kunskaper i geologi (med inriktning mot endera mineralogi/petrologi, kvartärgeologi eller geofysik), maringeologi, naturgeografi eller oceanografi, en god kännedom om aktuella problemställningar inom ämnesområdet, samt en sådan insikt i litteratur, forskningsmetodik och forskning inom ämnesområdet att den studerande självständigt kan genomföra och redovisa ett arbete, som kan publiceras i vetenskaplig tidskrift av internationell klass. Utbildningen skall göra de studerande förtrogna med den metodik och det arbetssätt som används inom modern geovetenskaplig forskning samt ge färdigheter i teoretiska och experimentella metoder för att de skall kunna tillägna sig förmåga att lösa geovetenskapliga problem. Vidare skall genomförandet av en egen forskningsuppgift och deltagande i kurser ge fördjupade kunskaper inom någon eller några av geovetenskapens discipliner. Geovetenskaplig forskning använder sig av ett flertal ”hjälpvetenskaper”, t.ex. mikropaleontologi, geofysik (seismik, radiometrisk dateringsmetodik, paleomagnetism), geokemi (stabila isotoper, spårelement), kvantitativ metodik (multivariat statistisk analys), matematisk modellering och GIS för att lösa den förelagda forskningsuppgiften. Avhandlingens tema inriktas mot något eller några av ovanstående delområden.

Särskild vikt skall läggas vid praktisk erfarenhet av planering och genomförande av forskningsprojekt och resultatredovisning. Utbildningen avser därigenom att förbereda de studerande för en verksamhet som forskare i offentlig eller privat tjänst eller för annan yrkesverksamhet där djupgående kunskaper inom geovetenskap är av värde.

Mål för utbildningen: geografi med inriktning mot naturgeografi

Utbildningens mål är att ge en bred skolning i geografisk forskning med naturgeografisk inriktning liksom i ämnets forskningsmetodik samt att ge den forskarstuderande fördjupad kännedom om naturgeografiska begrepp och problemställningar med knytning till geografi – särskild om jordytans och de marknära luftskiktens egenskaper och utveckling med speciellt beaktande av utvecklingstendenser i samband med människans ingrepp i den naturliga miljön. Målet är även att utbilda den forskarstuderande till en kritisk och självständig forskare med förmåga att planlägga, leda och slutföra forskningsprojekt i geografi med inriktning mot naturgeografi samt att publicera erhållna resultat.

Mål för forskarutbildningen: miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi

Målet för utbildningen är att ge kunskaper och praktisk erfarenheter av egen miljövetenskaplig forskning. Genom arbetet med ett eget forskningsprojekt ges studenten tillfälle till en fördjupning inom ett forskningsområde vilket ger tillfälle för studenten att stifta bekantskap med de problem och möjligheter som forskning innebär. Forskarutbildningen syftar också till att fostra kritiskt tänkande, integritet och personlig mognad.

2. EXAMINA

Forskarutbildningen kan avslutas med:

2.1 Filosofie licentiatexamen

Filosofie licentiatexamen - omfattande två års heltidsstudier - 80 poäng - i enlighet
med vad som anges i avsnitt 3 nedan
men leder normalt vidare till –

2.2 Filosofie doktorsexamen

Filosofie doktorsexamen - omfattande fyra års heltidsstudier - 160 poäng - i enlighet med vad som anges i avsnitt 3 nedan.

3. UTBILDNINGENS UPPLÄGGNING, INDIVIDUELL STUDIEPLAN OCH INNEHÅLL

3.1 Uppläggning

Utbildning för filosofie doktorsexamen omfattar totalt fyra års heltidsstudier (160 poäng) och består av följande avsnitt:

Doktorsavhandling 120 poäng

Forskarutbildningskurser: litteraturkurser, fältkurser, kurser,
exkursioner, seminarier, deltagande i vetenskaplig(a) konferens(er) 40 poäng

Utbildning för filosofie licentiatexamen omfattar två års heltidsstudier (80 poäng) och består av följande avsnitt:

Licentiatuppsats 40-60 poäng

Forskarutbildningskurser: fältkurser, litteraturkurser, exkursioner, kurser, seminarier 20-40 poäng

För miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi består utbildningen av en kursdel och en avhandlingsdel och omfattar för doktorsexamen 160 poäng (varav 110 poäng avhandling och 50 poäng kurser). För licentiatexamen krävs 80 poäng (varav 50 poäng uppsats och 30 poäng kurser).

Examinator och handledare upprättar vid antagningen, i samråd med den studerande, en individuell studieplan. Examinator och handledare bestämmer vidare, i samråd med den studerande, den forskningsuppgift som skall ligga till grund för doktorsavhandlingen, alternativt licentiatuppsatsen. En årlig uppdatering och kompletteringar görs i samråd mellan handledare och studerande samt förelägges examinator för godkännande. I den individuella studieplanen avseende licentiatexamen beaktas möjligheten att fortsätta utbildningen för att avlägga doktorsexamen.

3.2 Kurser och handledning

Nedanstående gäller samtliga ämnen, förutom vissa speciella kriterier beträffande kurser och litteraturstudier för miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi. (Se egen underrubrik.)

Forskarutbildningskurser

Den studerande deltar i kurser inom och utom institutionen i omfattning som bestäms i samråd med handledare och examinator. Det ankommer på examinator att besluta om vilka kurser som är relevanta för utbildningen. Normalt anordnas skriftlig eller muntlig tentamen vid slutet av varje kurs, varvid i regel kursledare bedömer provets kvalitet. Examinator avgör dock poängvärde på kurs i annat ämne. Kurser ges vid Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet, eller vid annan institution eller annat universitet. Till utbildningens början förläggs kurser rörande allmän forskningsmetodik t.ex. insamling och bearbetning av data, speciellt statistik och databehandling, fjärranalys, andra mät- och registreringsmetoder samt systemvetenskap. Dessa omfattar totalt 5-6 poäng. Vid fakultetens obligatoriska introduktionskurs ges inblick i vetenskapsteori. Ämnets vetenskapshistoria samt aktuella forskningsfrågor i ämnet ges i seminarieform. Därutöver gäller kurser i enlighet med individuell studieplan, varvid för geografi skall ingå kurs i kulturgeografi omfattande minst 5 och högst 10 poäng och vari för geologi, maringeologi, naturgeografi och oceanografi skall ingå minst 10 poäng fördjupningskurser också i annan del av resp. ämne än den egna forskningsinriktningen.

De lärarledda kurserna kan väljas dels bland de påbyggnadskurser som finns inom resp. ämne, dels bland de speciella forskarutbildningskurser som anordnas. I forskarutbildningen kan också ingå andra kurser av värde för forskarutbildningen i geovetenskaper.

Därtill kan komma forskningsmetodikkurser som avser att ge den studerande ökade kunskaper om experimentella och teoretiska metoder inom den studerandes forskningsområde. Där så befinnes lämpligt kan delar av eller hel kurs i annat ämne ingå.

Examinator har rätt att ge forskarutbildningspoäng för speciella arbetsinsatser av typ seminarier, konferensdeltagande med presentationer, fristående uppsatser etc. motsvarande högst 5 poäng.

Fakulteten anordnar för närvarande följande obligatoriska kurser:

Introduktionskurs för forskarstuderande, 1 poäng

Naturvetenskapligt orienterad högskolepedagogik för doktorander, 2 poäng

Dessutom anordnar fakulteten för närvarande följande kurser för forskarstuderande:

Communication and Management of Research - A Course for Graduate Students in Science, 2 poäng

Avhandlingsskrivande på engelska, 5 poäng

Litteraturstudier

Litteraturstudierna avser bl.a. att ge en breddning av den studerandes kunskaper inom ämnet utöver det egentliga avhandlingsområdet. Ingående litteratur bestämmes i samråd med handledare/examinator och tenteras i den ordning handledare/examinator beslutar.

Till utbildningens början förläggs en litteraturkurs om 5 poäng relaterad till den aktuella forskningsuppgift som den studerande tilldelats. I denna kurs ingår även att redovisa en detaljerad plan för hur forskningsuppgiften är tänkt att genomföras.

I utbildningen bör ingå litteraturstudier omfattande mellan 10 och 15 poäng.

Exkursioner och fältkurser

Den forskarstuderande skall delta i de exkursioner och fältkurser som anordnas på forskarutbildningsnivå.

Seminarier

Den studerande skall aktivt följa seminarieverksamheten i ämnet vari ingår att själv presentera egna forskningsresultat.

Vetenskapliga symposier och konferenser

För avläggande av filosofie doktorsexamen erfordras aktivt deltagande i åtminstone ett internationellt symposium eller en internationell konferens.

Handledning

Studerande för doktorsexamen har rätt till handledning vid den institution där doktoranden är placerad under fyra år, studerande för licentiatexamen under två år. Härvid förutsätts att den studerande har nödvändiga förkunskaper, ägnar sig på heltid åt studierna samt utnyttjar undervisningen effektivt. Deltidsstuderande skall ges handledning i motsvarande omfattning.

Huvudhandledare bestäms i samband med antagningen av den studerande. Huvudhandledare skall utses bland institutionens docenter och professorer. I samband med antagningen kan också en biträdande handledare utses, vilken skall ha avlagt doktorsexamen.

Kursernas och litteraturstudiernas inriktning och omfattning för miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi

För att ge en nödvändig vetenskaplig bredd och samtidigt vidmakthålla erforderligt vetenskapligt djup skall kurser och kurslitteratur omfatta miljövetenskapliga kurser, kurser inom det traditionella examensämnet och verktygskurser.

Kurser och litteraturstudier i miljövetenskapligt relevanta ämnen: för doktorsexamen krävs 20 poäng och för licentiatexamen 10-15 poäng. Minst 10 poäng av dessa poäng skall vara kurspoäng. Alltså upptar miljövetenskaplig litteratur eller motsvarande maximalt 10 poäng för doktorsexamen och maximalt 5 poäng för licentiatexamen.

Kurser och litteraturstudier inom det traditionella examensämnet: för doktorsexamen krävs 20 poäng (minst 15 poäng kurser dvs. maximalt 5 poäng litteraturstudier eller motsvarande utom kurser) och för licentiatexamen 5-10 poäng (minst 5 poäng kurser dvs. maximalt 5 poäng litteraturstudier eller motsvarande utom kurser).

Verktygskurser och litteraturstudier som syftar till att ge studenten tillgång till och färdighet i för avhandlingsarbetet viktig metodik (t.ex. särskild vetenskaplig metodik, statistik, modellering, mätmetodik, programmering, etc.) samt kurser som tränar viktiga färdigheter (informationssökning, språk, presentationsteknik, etc.) bör tillhandahållas. För doktorsexamen krävs 10 poäng och för licentiatexamen 5-10 poäng. Kurserna hämtas företrädesvis från det utbud av forskarutbildningskurser som tillhandahålls av institutioner vid GU.

Examinator avgör om en kurs kan godkännas och tillgodoräknas inom ramen för en forskarutbildning. Examinator avgör också poängvärdering i de fall en kurs ges av annan institution eller annat lärosäte i Sverige eller utomlands. Examinator har rätt att ge forskarutbildningspoäng för speciella arbetsinsatser av typ seminarier, konferensdeltagande med presentationer, fristående uppsatser etc. motsvarande total högst 5 poäng. (För litteraturstudier utom kurser se ovan).

3.3 Licentiatuppsats och doktorsavhandling

Avhandling/licentiatuppsats

Val av ämne för avhandlingen/licentiatuppsatsen sker i samråd med examinator och handledare i samband med att den forskarstuderande antas till forskarutbildningen. Under avhandlingsarbetets gång förutsätts den forskarstuderande efter hand redovisa resultaten av sitt arbete för sina handledare och inför den seminariegrupp av forskare som samtliga forskarstuderande skall tillhöra.

Den studerande skall författa en vetenskaplig avhandling/uppsats, vilken skall vara baserad på ett självständigt forskningsarbete och vara av betydelse för det valda ämnesområdet. Om arbetet utförs som ett lagarbete skall varje enskilds andel av arbetet vara klart definierad och innebära en självständig insats.

Avhandlingen eller licentiatuppsatsen författas normalt på engelska. Till avhandlingen/uppsatsen, oavsett språk, fogas ett kortfattat referat (abstract) på engelska. Referatet skall ge en kort och klar översikt över avhandlingens/uppsatsens väsentliga innehåll. Referatet bör omfatta 500 ord (för doktorsavhandling) respektive 250 ord (för licentiatuppsats).

Doktorsavhandling

För doktorsexamen skall den studerande författa en doktorsavhandling baserad på självständig forskning. Avhandlingen skall bestå av antingen en serie vetenskapliga uppsatser och en sammanfattning av dessa (sammanläggningsavhandling) eller mera sällan, ett enhetligt sammanhängande vetenskapligt verk (monografiavhandling).

När sammanläggningsavhandling bedöms får vetenskaplig uppsats som den studerande har författat gemensamt med en annan person beaktas endast i den mån den studerandes insatser kan särskiljas. Avhandlingen, eller var och en av skrifterna varav avhandlingen utgör sammanfattning, bör ligga på sådan nivå att kvalitetskraven för publicering i internationellt välrenommerade vetenskapliga tidskrifter är uppfyllda. Avhandlingen skall försvaras vid offentlig disputation och betygsätts av en betygsnämnd. Opponent utses av ordföranden i lärarförslagsnämnden i geovetenskaper och är i regel en välrenommerad forskare från ett annat universitet med god kompetens inom avhandlingsarbetets område. Vid betygsättningen tas hänsyn både till avhandlingens innehåll och till det sätt på vilket försvaret skötts. Avhandlingen bedöms med något av betygen ”godkänd” eller ”icke godkänd”.

Avhandlingsarbetet för miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi omfattar 110 poäng. För en doktorsavhandling krävs att de vetenskapliga resultaten skall kunna publiceras i internationella tidskrifter av god standard och med peer-review-system. Avhandlingen skall kunna möta höga krav på självständighet och vetenskaplig stringens. En viss del av innehållet skall nå fram till forskningsfronten. Avhandlingen skall ge exempel på tvärdisciplinärt samarbete, vilket är en naturlig del av miljövetenskapligt arbete. Avhandlingen skall offentligen försvaras i enlighet med de bestämmelser som finns vid Göteborgs universitet.

Licentiatuppsats

Det självständiga arbetet skall resultera i en uppsats över ett eller flera begränsade problem behandlade med vetenskapliga metoder. Kraven på originalitet och självständigt utförande är av samma art men ej av samma omfattning som för en doktorsavhandling. I de fall det vetenskapliga arbetet utförts av två eller flera personer gemensamt, skall ändock den enskilde licentianden författa en egen uppsats. Licentiatuppsatsen skall presenteras och diskuteras vid ett offentligt seminarium. Licentiatuppsatsen bedöms med betygen ”godkänd” eller ”icke godkänd”.

Avhandlingsarbetet för miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi omfattar minst 50 poäng. För en licentiatexamen krävs att de vetenskapliga resultaten resulterar i en uppsats. Licentiatuppsatsen redovisas och diskuteras vid ett offentligt seminarium i enlighet med de bestämmelser som finns vid Göteborgs universitet.

Examination

För doktorsexamen/licentiatexamen krävs dels godkända kunskapsprov baserade på studiegångens kurser, dels godkänt vetenskapligt arbete. Det åligger examinatorn att kontrollera att alla formella krav för avläggande av doktorsexamen respektive licentiatexamen är uppfyllda. Examinator utses för varje forskarutbildningsämne av Naturvetenskapliga fakultetsnämnden, och är i regel professor i ämnet.

Examensbenämningar inom geologi

Filosofie licentiat i geologi med inriktning mot (alternativt) mineralogi/petrologi/kvartärgeologi/geofysik

Filosofie doktor i geologi med inriktning mot (alternativt) mineralogi/petrologi/kvartärgeologi/geofysik

Examensbenämningar inom maringeologi

Filosofie licentiat i maringeologi

Filosofie doktor i maringeologi

Examensbenämningar inom naturgeografi

Filosofie licentiat i naturgeografi

Filosofie doktor i naturgeografi

Examensbenämningar inom oceanografi

Filosofie licentiat i oceanografi

Filosofie doktor i oceanografi

Examensbenämningar inom geografi med inriktning mot naturgeografi

Filosofie licentiat i geografi med inriktning mot naturgeografi

Filosofie doktor i geografi med inriktning mot naturgeografi

Examensbenämningar inom miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi

Examination sker enligt den ordning som finns vid Göteborgs miljövetenskapliga centrum och examensbenämning är Filosofie doktorsexamen eller Filosofie licentiatexamen i Miljövetenskap med inriktning mot… (här följer det traditionella examensämnets benämning).

4. BEHÖRIGHETSVILLKOR, FÖRKUNSKAPSKRAV, ANTAGNING OCH URVAL

Behörighetsvillkor och förkunskapskrav

Behörig att antas till forskarutbildning är den som uppfyller dels villkor för grundläggande behörighet dels villkor för särskild behörighet och som har sådan förmåga i övrigt som behövs för att genomgå utbildningen.

Grundläggande behörighet

Grundläggande behörighet har den som gått igenom grundläggande högskoleutbildning om minst 120 poäng i ämnen som är relevanta för forskarutbildningen eller som i annan ordning inom eller utom landet har förvärvat i huvudsak motsvarande kunskaper. Om det finns särskilda skäl, får fakultetsnämnden för en enskild sökande medge undantag från kravet på allmän behörighet.

Antagning

Se Naturvetenskapliga fakultetens doktorandhandbok.

5. ÄMNESBESKRIVNINGAR, KURSER, EXAMENSBENÄMNINGAR, SÄRSKILDA BEHÖRIGHETSVILLKOR OCH FÖRKUNSKAPSKRAV

5.1 Geologi

Ämnesbeskrivning

Geologin är vetenskapen om jorden. Inom geologin finns flera inriktningar, vilka traditionellt indelas i kvartärgeologi (jordartsgeologi), mineralogi/petrologi (berggrundsgeologi), paleontologi (historisk geologi) samt geofysik. Vid Institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, erbjuds forskarutbildning inom samtliga inriktningar förutom i paleontologi. Nedan ges en utförligare beskrivning av dessa.

Berggrundsgeologi

Berggrundsgeologi är läran om mineral och bergarter (mineralogi/petrologi) och de processer som uppbygger, omvandlar och nedbryter berggrunden. Någon skarp gräns till övriga geologiinriktningar finns ej. Således är t.ex. grundforskningen, som berör mineral och bergarters egenskaper och strukturer, av fundamental betydelse för att förstå jordskorpans fysikaliska egenskaper, dvs. frågeställningar som berör geofysiken. Då byggstenarna i de lösa avlagringarna består av fragment från mineral och bergarter, finns även en naturlig länk över till kvartärgeologin. En naturlig länk finns också mellan grundforskningen och den tillämpade forskningen, då resultaten från grundforskningen kommer den tillämpade forskningen till nytta.

Inom den berggrundsgeologiska forskningen vid Göteborgs universitet tillämpas bl. a. strukturgeologi, geokemi, isotopgeologi och geofysik till att lösa geologiska problemställningar. Vad beträffar den regionalgeologiska forskningen, syftar denna ytterst till att placera in undersökta områden i sitt tektoniska sammanhang. Forskningen vid institutionen har inom detta fält hittills företrädesvis berört den Fennoskandiska sköldens utveckling och dess relation till andra sköldområden. Forskningsuppgifter med klar praktisk applicering är ett annat fält inom vilket verksamheten bedrives. T.ex. har miljöinriktade projekt samt forskning om mineralråvaror fått en alltmer framträdande plats.

Forskarstudierna i berggrundsgeologi syftar till omfattande detaljkunskap inom något eller några specialområden samt att förbereda de studerande till en verksamhet som forskare i näringslivet eller offentlig verksamhet.

Kvartärgeologi

Kvartärgeologi är läran om de förlopp och processer som i ett geologiskt perspektiv är ”sentida”, dvs. från kvartärtiden. Denna omfattar de senaste 2-3 milj. åren men tyngdpunkten för vårt intresse ligger på den senaste glaciationscykeln och tiden därefter då landskapet fick sin nuvarande prägel. Av stort intresse är därvid de jordartsbildande processerna och deras dynamik samt florans och faunans utveckling. Ämnets utformning inom grund- och forskarutbildningen vid Göteborgs universitet har till avsevärd del inriktats mot tillämpad geologi, baserad på de ämnesspecifika förutsättningarna och med stor kontaktyta mot angränsande discipliner såsom berggrundsgeologi, geofysik, maringeologi, teknisk geologi och naturgeografi. Kvartärgeologisk undersökningsmetodik omfattar såväl fysiska och kemiska som biologiska metoder. Vår verksamhet vid Göteborgs universitet omfattar forskning beträffande istidernas förlopp och avlagringar, jordarternas egenskaper, landskapsformer, lagerföljd, nivåförändringen och vegetationshistoria för att bättre beskriva vår omgivning och därmed kunna bevara och utnyttja den resurs marken utgör på ett ansvarsfullt sätt. Kopplingen till miljön får också över sedimentologisk forskning med aktuella problem som sjö- och havsbottnarnas sediment och de föroreningar som förekommer i dessa. Föroreningsspridning i mark med nederbörd och grundvatten samt försurning är aktuella uppgifter för jordartsgeologer, vilka bryggar över till mineralogi och geokemi. Studierna syftar till fördjupade kunskaper inom något kvartärgeologiskt delområde, samt att förbereda de studerande för en verksamhet i näringslivet och som forskare. Målsättningen är också att skapa en helhetssyn och förståelse av de skeenden som formar vår naturliga fysiska omgivning och hur denna förändras såväl av det naturliga skeendet som genom vårt handlande.

Geofysik

Geofysik är läran om jordens fysik. Geofysik har utvecklats huvudsakligen från disciplinerna fysik och geologi och har inga skarpa gränser som skiljer geofysik från någon av dessa. Grundforskningen arbetar med frågor som: hur fungerar jorden? Hur är den uppbyggd? Hur har den förändrats?

Forskningen berör alla de geologiska ämnesområdena. Forskningen inom geofysik och berggrundsgeologi berör främst jordskorpans och övre mantelns uppbyggnad, speciellt med tonvikt på ett tektoniskt synsätt. Forskningen inom geofysik och kvartärgeologi omfattar främst sedimentära avlagringars tredimensionella uppbyggnad i ett sekvensstratigrafiskt perspektiv. En betydande del av forskningen har inriktats mot tillämpning för markytenära problem som miljögeologi och byggnadsgeologi. Studiernas mål är att ge den studerande fördjupade kunskaper i något eller några av geofysikens delområden och därefter förbereda den studerande för fortsatt verksamhet i näringslivet eller i offentlig tjänst.

Särskild behörighet

Särskild behörighet att antas till forskarutbildning i geologi har den som äger kunskaper motsvarande 60 poäng i berggrundsgeologi, kvartärgeologi eller kombination mellan något av dessa ämnesområden och geofysik. Därtill skall den sökande ha minst kunskaper motsvarande de kurser i matematik, statistik, fysik och kemi som ingår i geovetarprogrammets utbildning. Vidare skall ett examensarbete på 20 poäng ingå.

5.2 Maringeologi

Ämnesbeskrivning

Maringeologi vid Institutionen för geovetenskaper är den enda i sitt slag i Sverige. Maringeologisk forskning bedrivs i både Stockholm och Uppsala, men maringeologi utgör ett eget ämnesområde endast i Göteborg.

Maringeologi har tidigare varit en del av ämnet oceanografi, där Göteborg har gjort stora insatser sedan 1930-talet. Albatrossexpeditionen 1947-48 runt jordklotet gjorde svensk oceanografi världskänd. 1969 bildades ett maringeologiskt forskningslaboratorium vid Göteborgs universitet, vilket ombildades till en egen institution 1980.

Maringeologins forskningsfält omfattar den del av jordskorpan som befinner sig under havet. Maringeologer studerar processer som sker i nutiden, oceanernas uppkomst och historia under de senaste 100 miljonerna år och de förändringar i oceanernas hydrografiska egenskaper som skett under detta tidsintervall. Viktiga hjälpmedel inom maringeologin utgörs av geofysiska och geokemiska undersökningar och studier av marina mikrofossil. Som grundval för maringeologiska studier används bl.a. sedimentkärnor som upptagits från djuphaven och som kan omspänna miljontals år av sedimentdeposition på havsbottnen.

Miljögeologi utgör ett viktigt forskningsområde, som bl.a. har som syfte att kartlägga spridningen av tungmetaller och övergödning i form av förhöjda kol-, kväve- och fosfathalter i kustnära områden. Genom studier av sedimentproppar kan man t.ex. bestämma när människans påverkan på den marina miljön började göra sig märkbar.

Under miljontals år bidrar bakterier till att ändra det organiska material som nedfaller till havsbotten till gas och olja. En väsentlig praktisk inriktning inom maringeologin förekommer i prospekteringsindustrin.

Särskild behörighet

Särskild behörighet att antas till forskarutbildning i maringeologi har den som äger kunskaper motsvarande 60 poäng i maringeologi. För de studerande som genomfört grundutbildningen vid maringeologi i Göteborg skall dessa 60 poäng utgöras av kurserna Grundkurs, 10 poäng, Fortsättningskurs, 20 poäng och Fördjupningskurs, 20 poäng.

5.3 Naturgeografi

Ämnesbeskrivning

Naturgeografi är ett brett naturvetenskapligt ämne och är den del av ämnet geografi som beskriver och förklarar landskapsmiljön och dess förändringar genom naturliga processer och människans påverkan.

En central del inom naturgeografi är klimatologi. Klimatet studeras i olika skalor och tidsperspektiv där modellering och mätning är viktiga verktyg. Inom Institutionen för geovetenskaper har naturgeografi en inriktning mot tillämpad klimatologi innefattande områden såsom urbanklimat, vägklimat, skogsklimat, jordbruksklimat och kustklimat. Urbanklimatologi innebär att stadens klimategenskaper analyseras utifrån bland annat bebyggelsestruktur och fördelning av grönytor vilket påverkar komfort och hälsa i staden. Temperaturvariationer längs vägar orsakade av topografi och väder påverkar risk för halka. Inom vägklimat mäts och modelleras temperaturvariationer för olika terrängtyper i främst mikro- och lokalklimatskala, för att ge ökad trafiksäkerhet. Det regionala klimatet analyseras i förhållande till globala scenarier gällande vårt framtida klimat. De stora cirkulationsmodellerna skalas ner till lokal nivå.

Geomorfologi utgör en annan av de centrala delarna av naturgeografin. Landskapets former och de formskapande processerna är viktiga teman inom geomorfologisk forskning. Inom processmorfologin fokuseras på de formskapande processerna och den har alltmer kommit att utgöra ett viktigt instrument för att påvisa mänskligt oskadade störningar i naturliga system. Inom Institutionen för geovetenskaper har naturgeografi för närvarande en huvudsaklig inriktning mot den historiska geomorfologin där man arbetar med att förstå hur landskapet utvecklats under ett längre tidsperspektiv än det som omfattas av processmorfologins kvantitativa data. Den historiska geomorfologin omfattar exempelvis studier av glaciala landformer samt studier av utvecklingen av berggrundens ytformer, vilka ger en uppfattning om denudationshastigheter och tektoniska rörelser i ett geologiskt perspektiv. Ämnet har starka kopplingar till bl.a. historisk geologi, geofysik och kvartärgeologi.

Naturgeografiska avdelningen har ett strategiskt fokus mot effekter, anpassning och mildrande av klimatförändringar för ökad tillämpning och komplement till avdelningens styrkeområden. Det sammanfattas i studier av klimatprocesser verksamma i olika rumsliga och tidsmässiga skalor, samt samspelet dem emellan och interaktion natur-samhälle.

Kopplingen till miljöproblematiken är självklar inom naturgeografin och bl.a. studeras naturliga och av människor orsakade belastningar på naturen.

Som redskap inom naturgeografin används t.ex. kartor, flygbilder, satellitinformation, avancerad mät- och datautrustning samt geografiska informationssystem (GIS). Modeller av olika slag och skala utgör idag viktiga verktyg för analys och kunskapsbildning.

Särskild behörighet

Särskild behörighet att antas till forskarutbildning i naturgeografi har den som äger kunskaper motsvarande 60 poäng i naturgeografi. Därtill skall den sökande ha minst kunskaper motsvarande de kurser i matematik, statistik, fysik och kemi som tillhör geovetarprogrammets utbildning. Vidare skall ett examensarbete på 20 poäng ingå. Annan utbildning än naturgeografi kan gälla som särskild behörighet efter bestämmande av examinator.

5.4 Oceanografi

Ämnesbeskrivning

Oceanografin är vetenskapen om havet. Forskningen inom oceanografi vid Institutionen för geovetenskaper har inriktning dels mot havets fysiska tillstånd, dynamik och cirkulation och dels mot havet som system med en insikt om havets fysik som grund.

Den fysiska eller dynamiska oceanografin utforskar och beskriver havets fysiska tillstånd och cirkulation. Speciellt intresse ägnas hydrodynamiska kontrollprocesser i skiktade och roterande system samt termo- och hydrodynamiska processer av betydelse för utbytet med atmosfären vid havsytan, isbildning och blandning i djupvattnet.

Den systeminriktade oceanografin utforskar exempelvis hur biogeokemiska system i havet är kopplade till havets fysik samt havets roll i jordens klimatsystem. Den systemorienterade inriktningen innebär kopplingar till bl.a. marinbiologi och meteorologi och är av hög relevans för miljö- och klimatstudier.

Paleooceanografin, vilken utforskar havens tillstånd och cirkulation i svunna tider, är nära koppland till maringeologi.

Särskild behörighet

För tillträde till forskarutbildningen i oceanografi krävs, förutom allmän behörighet om 120 poäng, särskild behörighet omfattande 60 poäng godkända kurser i oceanografi. Kunskaper i matematik och fysik motsvarande 40 poäng är önskvärda. Den sökande rekommenderas också ha gjort ett examensarbete i oceanografi om 20 poäng. Den särskilda behörigheten kan helt eller delvis ingå i den allmänna behörigheten.

Ovanstående regler kan om starka skäl föreligger modifieras för att möjliggöra antagning av studerande med inriktning mot kemisk och biologisk oceanografi samt paleooceanografi.

5.5 Geografi med inriktning mot naturgeografi

Ämnesbeskrivning

Den geografiska forskningen är inriktad mot jordens landskapsmantel, dvs. hela den sfär som sträcker sig från jordskorpan upp till luftlagrets gräns och som innefattar såväl naturföreteelser som människan och hennes anläggningar och verksamhet. För geografer är det fysiska rummet en viktig faktor och därmed är fördelning av företeelser, samband och mönster i alla skalor från lokalt till globalt viktiga inom geografisk forskning.

Internationellt sett har geografisk forskning tagit sig uttryck i fyra traditioner: en rent geovetenskaplig (naturgeografisk), en regionalgeografisk, en lokaliseringsteoretisk och en ägnad relationen natur-samhälle. I det senare fallet har resursfrågor och miljöproblematik kommit att få stark betoning.

Fjärranalys har givit nya förutsättningar för geografisk forskning, något som också har skett genom nya möjligheter till databehandling enligt GIS (geografiska informationssystem).

Forskningen inom geografi vid Institutionen för geovetenskaper vid Göteborgs universitet har en naturgeografisk inriktning. Den rör för närvarande frågor knutna till mark/markförstöring/markvård i u-land samt naturresurser, förekomst, utnyttjande och konsekvenser därav.

I övrigt se 5.3 Naturgeografi.

Särskild behörighet

Särskild behörighet att antas till forskarutbildning i geografi med naturgeografisk inriktning har den som äger kunskaper motsvarande 80 poäng i geografi. Inriktningen på C-nivån (41-60 poäng) skall normalt vara naturgeografisk. D-nivån (61-80 poäng) skall ha naturgeografisk inriktning. Annan utbildning än geografi kan gälla som särskild behörighet efter bestämmande av examinator.

5.6 Miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi

Fastställd av Naturvetenskapliga fakultetsnämnden 1998-01-22.

Ämnesbeskrivning

Miljövetenskap är det vetenskapliga studiet av miljöproblemen. Detta innebär att miljövetenskapen innefattar analys av orsaker och verkningar i kedjan ”detektion-beskrivning-förståelse-åtgärd-uppföljning” med avseende på miljöproblem. Miljövetenskapens problemområde omfattar huvudsakligen den yttre miljön, och de miljö- och resursproblem som uppkommer genom mänskligt handlande och nyttjande av naturresurser.

Miljövetenskapen är till sin karaktär tvär- eller mångvetenskaplig och innebär ett fakultetsöverskridande samarbete för att nå förståelse av miljöproblemen och de åtgärder som kan vidtas. Olika naturvetenskapliga och medicinska discipliner bidrar till förståelsen av miljöproblemen och deras verkningar medan tekniska, samhälls- och humanvetenskapliga discipliner är oundgängliga då de skall lindras, motverkas eller förebyggas.

Centrala forskningsfält inom miljövetenskapen är studier av olika ämnens spridning, omvandling och byggnader och kulturföremål. Annan viktig forskning är inriktad mot den mänskliga förståelsen av miljöproblemen samt på att åstadkomma ett användbart kunskapsunderlag för beslut på olika nivåer i samhället. Detta förutsätter ofta ett nära samarbete med olika samhälleliga aktörer.

Forskarutbildning inom miljövetenskap

Forskarutbildning inom miljövetenskap äger rum på olika institutioner vid Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola där erforderlig handledar- och examinatorskompetens finns tillgänglig. Denna forskarutbildning leder fram till en examen i miljövetenskap med inriktning mot ett traditionellt examensämne.

Särskild behörighet

Behörig att antas till forskarutbildning i miljövetenskap med inriktning mot traditionellt examensämne är den som uppfyller behörighetskraven för antagning till detta ämne vid Göteborgs universitet, och som läst minst 40 poäng miljövetenskapligt inriktade kurser på grundutbildningsnivå.

Antagning

Antagning sker av institutionsstyrelse/prefekt vid den institution där den studerande skall vara verksam på grundval av individuell studieplan alt. projektbeskrivning.

För mer och aktuell information om de olika avdelningarna, gå in på Inst. för geovetenskapers hemsida: www.gvc.gu.se

6. FINANSIERING AV FORSKARUTBILDNINGEN

Forskarutbildningen omfattar fyra års heltidsstudier samt, om ekonomiska möjligheter ges, 20 % assistenttjänstgöring inom undervisningen vilket i motsvarande grad förlänger studietiden, dvs. från fyra till fem år om man hela perioden har haft 20 % assistenttjänstgöring. Vid föräldraledighet eller långvarig sjukdom förlängs också den totala studietiden för att behålla fyra år tillgängliga för egna studier i forskarutbildningen.

I normalfall får en ny doktorand på Inst. för geovetenskaper efter antagning utbildningsbidrag i enlighet med förordningen om utbildningbidrag för doktorander (SFS 1995:938). Eventuell assistenttjänstgöring bekostas av avdelningens undervisningsbudget och följer lönesättningen för en doktorandtjänst. Det skall noteras att skatt utgår på både utbildningsbidrag, doktorandtjänst och assistentlön men sociala påslag endast på doktorandtjänst och assistentlön.

Doktorandtjänst kan i vissa fall vid externfinansiering tilldelas direkt efter antagning, men skall i samtliga fall tilldelas då två år återstår av forskarutbildningen enligt den individuella studieplanen. Lönen följer en lönestege som fastställs av fakultetsnämnden och ökar då 50 % respektive 80 % av forskarutbildningsmålen uppnåtts. Doktorandtjänsten kan kombineras med assistenttjänstgöring om 20% mot att tiden förlängs på motsvarande sätt.

7. KARRIÄR EFTER DOKTORSEXAMEN

Verksamhet efter forskarutbildning i geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi

De studerande som genomgått forskarutbildning i geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi arbetar t.ex. vid statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner, som konsulter, inom mineral- och oljeindustrin, vid gruvföretag, som lärare och forskare vid universitet eller andra forskningscentra samt i u-landsverksamhet.

Verksamhet efter forskarutbildning i geografi med inriktning mot naturgeografi

De studerande som genomgått forskarutbildning i geografi arbetar t.ex. som lärare vid gymnasier och universitet, forskare vid universitet, vid statliga myndigheter, länsstyrelser och kommuner, som konsulter samt i u-landsverksamhet. Verksamheten beror förutom på forskningsinriktningen också på övriga ämnen inom grundutbildningsexamen.

Verksamhet efter forskarutbildning i miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi

De studerande som genomgått forskarutbildning i miljövetenskap med inriktning mot geologi, maringeologi, naturgeografi eller oceanografi arbetar med miljörelaterade frågeställningar med geoinriktning vid statliga myndigheter, länsstyrelser, kommuner och som konsulter. Verksamhet som lärare och forskare vid universitet och andra forskningsinriktade instanser förekommer.

8. BILAGOR

Bilaga 1: Högskoleförordningen

Bilaga 2: Förordning om utbildningsbidrag för doktorander

Bilaga 3: Exempel på formulär för individuell studieplan