Mars är idag en tillsynes torr och kall planet, men redan i slutet av 60-talet kunde satelliten Mariner-9 se tydliga tecken på att vatten en gång hade flutit på Mars. Där fanns enorma uttorkade flodfåror, kanaler och områden som såg ut som gamla sjö- och havsbottnar. Men vart hade vattnet tagit vägen? Forskarna trodde kanske att vattnet lämnat planeten genom stora nedslag från asteroider och/eller solvindens negativa inverkan på atmosfären. Länge förblev dock gåtan med det försvunna vattnet olöst.
År 2001 lägger så satelliten Mars Odyssey första pusselbiten till svaret på gåtan då den detekterar stora mängder is strax under ytan runt båda polerna (s.k. permafrost). Efter det följer en rad framgångsrika satellit- och robotuppdrag som ytterligare belägger att Mars fortfarande hyser stora mängder vatten under ytan både som permafrost och i flytande form. Även då polarkallotterna långt tidigare konstaterats innehålla en del vatten, så är det under marken de stora mängderna finns. De områden som idag undersökts har en samlad mängd vatten som motsvarar en globalt täckande ocean med upp till 35 m djup, men ännu mer vatten tros finnas på större djup i Mars skorpa.
Med radarinstrumenten MARSIS och SHARAD ombord på satelliterna Mars Express resp. Mars Reconnaissance Orbiter hoppas forskarna snart hitta det återstående vattnet som tros ligga gömt långt under Mars yta.
Image credit: NASA/JPL/Malin Space Science Systems
Bäckraviner som indikerar nyligen flytande vatten på Mars.
Kontaktperson: Andreas Johnsson