Jan Mayen

Under de första veckorna i april besöker Fredrik Schenholm den arktiska vulkanön Jan Mayen. Syftet är att bestiga och åka skidor nedför öns högsta punkt, Beerenberg (2.277 m.ö.h.).

Bloggarna:

Hemresan - 11 april
Jan Mayen - 8 april
Nu är det nära! - 4 april
Avresan - 1 april
Island - 31 mars
Nu ska det packas! - 30 mars
Inför resan - 27 mars

Hemresan

Datum: 11 april

Vulkaner är något av det bästa jag vet. Jag njuter av varenda sekund när jag har fötterna på en vulkan. Och tiden på Jan Mayen var inget undantag. Jag lever i ett konstant hopp, ett hopp om att vulkanen ska vakna till liv och börja spruta lava (låter jag som en femåring eller!?). Just lava har en fortrollande effekt med sin glödande röda färg och sin värme. Hoppet fanns hos mig hela tiden på Jan Mayen, trots att jag visste att chansen givetvis var minimal att nått skulle hända (enligt vår noga beräknad statistik 1/10997). Men denna gång stannade lavan i mina dagdrömmar, men jag kommer ge mig ut på lavajakt snart igen!

Jag hade inte tänkt skriva så mycket om båtfärden i detta inlägg (tror jag har klagat och skrivit nog om det tidigare…) men med tanke på nattens händelser så har jag inget val…

20 sjömil utanför Islands kust stötte vi på starka motvindar och trots att Siggi (skepparen) gasade på max med motorn kom vi inte en meter framåt. Han tog beslutet att be om hjälp med bogsering den sista biten till Husavik. Sex timmar senare hängde vi bakpå en fiskebåt, med riktning hamnen i Husavik. Snart gick allt fel, helt fel. Strax utanför hamnen trasslade bogseringslinan in sig i Auroras (vår segelbåt) propeller. Vad som hände härnäst är lite oklart, men en man faller överbord och en annan man bryter benet på bogseringsbåten. Linan kapas och vi driver in i hamnen och går på grund. Jag låg och sov och blir väckt av Runar när han skriker “Oh my God, we are getting stranded”. Jag hoppade väldigt fort upp ur sängen, trots att klockan var 03.00…

Båten bogserades bort från grundet och in till hamnen. Siggi och Runar var på förvånande gott humör och innan vi kunde bege oss mot Keflavik (vi var väldigt stressade, för vi hade knappt med tid för att hinna med planen) var vi tvungna att vänta på tullmannen. Vi hade ju trots allt varit utomlands…
Länge var det osäkert om vi skulle hinna med planen hem, men det gjorde vi!

Och så en topp/botten lista:

Topp 10

• Pelle: Hans visade intresse för geologi ger honom en given plats på topp 10. Han droppade den ena geologiska termen efter den andra. Sånt går hem i min bok.
• Beerenberg och dess toppkratern: Rund, djup och snöfylld med en fantastisk utsikt. Vad mer kan man begära av Atlantens Mount Everest? Efter 8h gång i snöstorm kom vi över molnen och välkomnades av toppyramiden framför oss. En syn som för alltid etsats fast i mitt minne. Och skidåkningen ner var mycket bättre än jag någonsin kunnat drömma om.
• Sjösjukeplåster: Konverterade sjösjukan till sömn. Jag sov 40 av 52 timmar under resan till Jan Mayen. De vakna 12 timmarna mådde jag å andra sidan dåligt. Blir förmodligen två plåster till nästa seglats (som inte är planerad...).
• The Secret Spot: Minus 5 grader och snö på marknivå byttes med hjälp av en 10 meters nerklättring i en spricka till plus 38-gradigt turkost vatten. Detta är ett badställe som bara de lokala förmågorna känner till - och vi…
• Landstigningen: Med gummibåt från segelbåten in till Jan Mayens strand. Eftersom jag gjorde lumpen som en lökig brandman fick jag äntligen känna mig som en kustjägare. Stora vågor som slog mot stranden gjorde det långt ifrån självklart att vi skulle få sätta fötterna på ön.
• Runars mat i campet: Eftersom jag är helt galen i Tex Mex så är Runars plats som kock given på topplistan. Första kvällen skrällde han med just Tex Mex.
• Siggis humör: När man har sin 3 miljoner kronors segelbåt på grund där vågorna ständigt trycker till båten om och om igen mot sylvassa basaltblock vore inte ett raseriutbrott särskilt konstigt. Men Siggi rörde inte en min, han förklarade snarare att allt var under kontroll.
• Olivinerna i basalten: Det finns bra stränder och det finns dåliga stränder. Jan Mayens strand var bra då Olivinfyllda basalter täckte hela stranden. Svart och grönt är en snygg kombination!
• Godiset: Ligger på min topplista, men förmodligen på Johans och Oscars bottenlista. Eftersom jag inte köpte med nått godis åt jag upp merparten av deras. Men, det var lika gott för det…
• Flygplatsen: Ingen trodde att vi skulle hinna till flygplatsen i tid efter nattens strapatser med brutna ben, man överbord och båt på grund. Men Martin gick stenhårt in för konceptet “köra A-B” utan stopp med en medelhastighet på över 100km/h (i en bil som maxar 130 km/h).

Botten 5

• Sjösjukan: Det säger sig självt, den kan inget annat än hamna högst upp på bottenlistan. Nu är jag avskräckt från båtfärder för en lång tid framöver (men om jag känner mig själv rätt så tittar jag tillbaka på båtresan om en vecka och säger “det var ju lugnt”)
• Vitt färdigskuret bröd: Bröd, bröd och bröd. Vitt, vitt, och vitt. Nu är det slut på vitt toastbröd för en stund framöver. Det var i stort sett det enda vi åt på båten, då det sällan var läge att laga mat.
• 80 timmar på båten: Från Jan Mayen till Husavik tog det 80 timmar, mot tänkta 56 timmar. Vinden var mot oss och segelbåtens motor hjälpte oss inte det minsta. Det var långa extra timmar, när allt jag ville var att sätta mina fötter på stadig mark.
• 4 ½ soldagar per år: Drömmen var givetvis att få klart väder under toppdagen. Jag har sett ön på bild och den ser fullkomligt magisk ut, och jag hade så gärna blickat utöver den i verkligheten. Men, med tanke på att Jan Mayen har 4 ½ soldagar per år så ska vi nog vara nöjda med att vi fick sol de övre 600 höjdmetrarna.
• Inget vulkanutbrott: Trots de minimala chanserna för ett vulkanutbrott så ligger det en uns av besvikelse i mig. Därför hamnar den längs ner i avgrunden på bottenlistan…

Någon berättade för mig att Bergens universitet (eller kanske det var Bodös) övervakar Beerenbergs seismiska aktivitet. Den sidan ska jag lägga in som favorit på min dator, så jag vet när/om något händer i vulkanen!

Fredrik

Jan Mayen

Ort: bukt, sydvästra delen av Jan Mayen
Datum: 8 april

Nu är vi tillbaka på båten efter fyra dagar på Jan Mayen! Jag försöker tänka tillbaka på alla upplevelser, men har svårt att koncentrera mig med tanke på tillbakaresan... För tillfället ligger vi i en bukt på sydvästra delen av ön i väntan på bättre väder. Och ingen är nog gladare än mig för det (jo, kanske Maria, hon var nog snäppet värre än mig på hitresan...).

Det var en upplevelse i sig att ta sig in till ön för fyra dagar sen. Segelbåten var tvungen att ankra 150m utanför en lång och svart lavasand strand. Transporten från båten in till ön gjordes med en Zodiac (liten gummibåt). Länge såg det ut som att det inte skulle vara möjligt att gå i land på grund av alla vågor. Jag och Runar gjorde ett försök, och visst gick det fint att ta sig i land, men det svåra vara att ta sig ut. Efter mycket om och men (och en kapsejsning med gummibåten) vara alla i land med all packning. Vi stod äntligen på Jan Mayen - steg ett avklarat!

Vi satte upp ett base camp med 5 tält och spände direkt på oss skidorna och tog en tur upp på några av de omkringliggande bergen. Vi såg inte mycket då molnen låg lågt. Men det var en underbar känsla att åka skidor på ön. Kommande dag började vi med en tidig frukost innan vi begav oss mot Beerenberg. Nu var siktet inställt på toppen. Timme ut och timme in gick vi i kalla kulingvindar med 10 meters sikt och drömde om utsikt. Titt som tätt trodde jag mig se bl a himmel, men det var aldrig fallet - tills vi vid 1600 meters höjd gick igenom molnen. Nu såg vi toppen framfor oss och runt om oss låg molnen som ett böljande kuddlandskap. Så vackert! Sista 500m gick upp för en brant och sprickig glaciär, så vi repade in oss och tog fram stegjärn och isyxor. 2h senare stod vi på Beerenbergs kraterkant och blickade ut över världens vackraste krater. Molnen hade på vissa delar luckrat upp sig och 2.200m längre ner såg vi nordatlanten - ett minne och en vy jag aldrig kommer att glömma. Alla utom jag och Johan gick mot toppen (som var en ca. 500m travers) då vi hellre ville åka skidor och ta bilder i solnedgången. Det kändes inte ens jobbigt att ge upp toppen, for skidåkningen ner mot base camp, först på glaciären, vidare mellan gamla kratrar, för att sen avslutas med några svängar ner mot Atlanten var magisk. Nere i base camp var alla trötta, men sååå nöjda!!

Under de sista två dagarna åkta vi lite mer skidor, gjorde vandringar i närområdet och kollade på lavastranden (som till min förtjusning hade mycket snygga Olivinfyllda blasbasalter, varav en hel del av dem nu är nerpackade i min väska). Det blev tyvärr inget utbrott dock....

Nu kan jag inte skriva mer, för båten gungar alldeles för mycket och att binda blicken på en skärm ger en tämligen olustig känsla i min mage... Oj, oj, vad jag inte ser fram emot seglingen till Island. Har vi tur tar vi oss mellan två lågtryck. Och om inte, ja, då blir det en låååång resa.

Eftersom jag skriver detta över satellit så kan jag inte skicka med bilder. Men det kommer när vi är tillbaka på Island!

Fredrik

Nu är det nära!

Ort: till havs utanför nordvästra delen av Jan Mayen
Datum: 4 april

Det var ett vackert Island vi lämnade bakom oss med snöklädda berg och klarblå himmel. Det tog ungefär 3 timmar innan plåstret kickade in på mig. Av de senaste 52 timmarna har jag sovit minst 40 timmar. Det har gungat ganska rejält (enligt mig, men enligt skippern kan det vara betydligt värre). Och om man tror de senaste väderleksrapporterna så kommer det också att bli mycket värre på vägen hem.

Hursomhelst, nu ligger vi för ankar på nordvästra delen av Jan Mayen, i väntan på att vågorna skall lägga sig sa att vi ska kunna ta de uppblåsbara båtarna in till ön. 5 av 9 på båten har spytt de senaste timmarna och jibb-Oscar smygspydde utan att saga nått och skyller nu på överdosering av Gott och Blandat. Det finns två ställen att vara på - antingen raklång i sin koj alternativt sittandes ute i brunnen. Inget av dom är egentligen särskilt bra. Det var en grym känsla nar vi för ett par timmar sedan började skymta Jan Mayen i horisonten. Än så länge har vi inte fått se toppen av Beerenberg då vi har ett molntak som ligger runt 7-800 meter. Det ser ut som att molntaket kommer att ligga kvar i morgon, men vi har stora förhoppningar att vi kommer att ta oss upp ovanför molnen. Men för att det skall kunna ske så krävs det först att vågorna lägger sig så att vi kan ta oss ifrån den här tortyrkammaren och in till land.

Jag lovar att jag frågat mig själv många gånger under de har timmarna på båten - varför? Men svaret blir trots allt väldigt enkelt när vi ligger och guppar på vågorna några kilometer ifrån världens nordligaste aktiva vulkan.

Fredrik

P.S. Eftersom Fredrik inte kan sitta upp utan att få spyan i halsen så ligger han på kojen vid sidan av mig och dikterar medan jag - Johan a.k.a. jutti - agerar sekreterare.

Avresan

Ort: Dalviks hamn
Datum: 1 april

Vi gick upp tidigt idag, allt för att hinna med en kortare skidtur i närheten av Dalvik innan avresan till Jan Mayen. Turen började bra i skönt väder, men det gick fort snett. Efter 30 minuter vred Pelle sönder sin bindning. Surt, men TUR att det hände här och inte på Jan Mayen. Lyckligtvis känner jag en kille här i området som jobbar med helikopterskidåkning, så jag slog han en signal för att höra om nya skidor (eller bara en bindning) till Pelle. Yes, han hade ett par skidor med i alla fall för tillfället ett par hela bindningar... Så allt verkar lösa sig!
För en halvtimme sen gled "vår" båt Aurora in i Dalviks hamn. Nu är det bara några timmar kvar till avresa. Vi är alla förväntansfulla! Seglatsens rutt kan följas live via denna länk:

http://share.findmespot.com/shared/faces/viewspots.jsp?glId=0EloKB5B2XNsgE9sm2vDVY0ckaRNxlchQ

Enligt Siggi (skepparen) ska vädret vara stabilt de kommande dagarna, så det verkar som att vi kommer ta oss till Jan Mayen. Det är steg ett, sen är det "bara" toppen kvar...och ett litet lavautbrott... Kanske lite mkt tjat om denna lava, men det hade ju varit så kul...

Nu är det dags att vara proaktiv och stoppa första sjösjukepillret i munnen.

Fredrik

Island

Ort: Myvatn
Datum: 31 mars

Alltid lika kul att komma till Island! Efter en något försenad flygning från Köpenhamn landade vi vid 16-tiden på Keflavik. Vi var fem personer som hoppade in i den hyrda Land Rover Defendern. Nu var planen att ta oss till Myvatn, ett otroligt vackert och spännande ställe på norra delen av Island. 7 timmar senare var vi där. Mycket av snacket under bilresan handlade om jättekaniner, googla på det, de är verkligen jättestora. Efter mycket om och men i hård blåst var äntligen tältet uppe och väl förankrat i marken. Det var inte svårt att somna när klockan slog 01.30.

Idag har vi hunnit med mycket. Först skidåkning i spöregn på en kulle bredvid ett svavelstinkande geotermiskt kraftverk. Kan verka lite halvsegt kanske, men vi njöt (hur kan man inte njuta med skidåkning i vulkaniska miljöer…). Efter en snabb lunch gick vi upp på en närbelägen vulkan med väldigt lite snö på, men vi hittade en snösträng som gick från toppen av kratern hela vägen ner till botten. Vi njöt igen!
Och givetvis kräver en komplett skiddag en riktig after ski. 40 minuter efter skidåket låg vi 10 meter under marken och plaskade i 38 grader varmt vatten. Detta var helt klart höjdpunkten för dagen!

Området kring Myvatn är fascinerande med ett 10-tal pseudokratrar som sticker upp ur marken. Mina dagdrömmar om sprutande lava fortsätter, och jag hoppades hela dagen på att nåt rött skulle komma upp ur marken. Dock var den enda värmen vi kände idag det 38-gradig vattnet, och som sagt, det var verkligen inte fel!

Tidigare ikväll åkte vi till Akureyri för att hämta de resterande två personerna som ska vara med på äventyret. Nu sitter vi förväntansfulla i Dalvik i väntan på morgondagen. För då ska vi bege oss mot Jan Mayen (och jag är lite oroligt för sjösjukan faktiskt…).

Här är vi som skall med på båten:

• Johan Mattsson: Yrke: Chefsprojektledare på Volvo. Hittar dom bästa åken i de flesta franska skidorterna och är stolt ägare till en stor vinkällare och två pooler.
• Pelle Edström: Yrke: Energikonsult. Haft en skidort i Atlasbergen för sig själv och käkat 38 pannkakor på 30 minuter
• Oscar Hübinette: Yrke: Skidåkare. Har åkt skidor 500 dagar i Engelberg och stängt skidortens enda nattklubb alldeles för många gånger.
• Gustav Kågesten: Yrke: Marinmiljökonsult. Har åkt skidor in i en iransk kolgruva och spelar hästpolo på fritiden.
• Maria Österlind: Yrke: AT-läkare. Har korsade Grönland på 26 dagar och fanatisk skotermotståndare.
• Martin Letzter: Yrke: Affärsområdeschef för betalTV i Afrika. Har åkt skidor ner för the Seven Summits och krashat 5 bilar på en sommar.

Och idag var det Martin som körde bilen.

Fredrik

Nu ska det packas!

Ort: Göteborg
Datum: 30 mars

Jag kom precis instapplande i lägenheten efter en snabbvisit till Hemsedal i Norge. På schemat stod en fotografering med nästa års kläder för en av mina kunder. Det blev 7h med bil dit igår, och 7h med bil hem idag. Jag är glad att min vän Niklas följde med, det gjorde att bilturen blev bra mycket roligare. För det är inte roligt alls att köra bil i Norge, det går så sakta. Faktiskt så sakta att det inte ens går att njuta av naturen. Men jag blev räddad två gånger när jag verkligen ville köra fort (90km/h kanske) av långsamma bilar och krokiga vägar (då jag inte kunde köra om), för det var en hel del poliser som var ute och sköt laser. Och jag har åkt fast för fortkörning i Norge förr. Det var inte billigt.

Nu sitter jag med packlistan på bordet och undrar hur mycket jag har glömt. Här kommer ett utdrag:

• Skidkläder
• Skidor med tillbehör
• Lavinutrustning
• Glaciärsutrustning (inklusive en isyxa som jag även använder som geohammare, för stenar måste alltid med hem)
• Kamerautrustning (inte version light)
• Navigationsutrustning (Bl.a. en GPS som älskar batterier. Skulle behöva ett kärnkraftverk till den)
• Första hjälpen (där ligger även mina sjösjukepiller, det om nåt hoppas jag är första hjälpen)
• Pannlampa (undrar över om jag ska orka ta ur batterierna, lite orolig för att den kommer sättas på av misstag i väskan)
• Sovsäck
• Liggunderlag
• Kartor (1:100.000, önskar att jag hade hunnit få tag i 1:50.000. Men jag är inte den som planerar bäst…)
• Badbyxor (för varma källor, jag är badkruka och kommer inte bada i nordatlanten)
• Tofflor (reser ingenstans utan tofflor)

Och jag ser inte fram emot incheckningen imorron. Alltid denna ständiga oro att det ska bli trubbel. Hur som helst, imorron drar jag iväg på vinterns största äventyr. Det ska bli så otroligt kul och spännande! Saken är den, att jag kan gå och dagdrömma om att vulkanen vaknar till liv, att marken öppnas upp och att lava börjar spruta ut (dock inte där vi står, utan på säkert avstånd, sisådär 100m…).

Nu ska det packas!

Fredrik

Inför resan

Ort: Göteborg
Datum: 27 mars

Som jag har längtat till detta äventyr! Snart bär det iväg till vinterns största höjdpunkt. Det är den norska vulkanön Jan Mayen som står på schemat. Hur osannolikt det än låter så har Norge en vulkan. Och såklart är det inte en trött stenhög, utan en i allra högsta grad aktiv vulkan. Våra kära grannar i väster har med andra ord allt i naturväg. Jan Mayens senaste utbrott tog plats 1985, så det borde väl vara dags snart igen, typ inom 10 dagar vore bra.

På onsdag åker jag till Island och den 1:a april kliver jag på en segelbåt och 2,5 dygn senare står jag på Jan Mayen. Detta är planen, men hur det blir är en helt annan femma.

Eftersom Jan Mayen ligger mitt i nordatlanten, och eftersom vi seglar under sen vinter så kan vädret ställa till mycket problem (eller jag ser hellre det som utmaningar). Inte bara vädret är en orosfaktor, utan även isberg. Och detta är bara under seglingen. På Jan Mayen är planen att klättra upp och åka skidor ner för öns högsta punkt. Den är 2.277 meter över Atlantens vattenyta och ligger längs kratern på vulkanen Beerenberg. Även här kan väder ställa till problem, så att komma upp är långt ifrån en självklarhet. Men det är spännande med frågetecken!

Och givetvis är jag inte själv, det vore tråkigt. Med på äventyret är 7 goda vänner. Mer om dom snart.

En sak till, egentligen är det konstigt att jag kan se fram emot detta äventyr. Halva delen av äventyret spenderas på en segelbåt och jag blir alltid sjösjuk. Och dessutom är det något jag verkligen avskyr (förmodligen inte många som tycker om det, men jag tror jag placerar mig ganska så högt på listan av dom som avskyr det mest). Min segelvana är kraftigt begränsad till att jag har arbetat på en fiskebåt under 3 månader. Då var jag i Norge och skulle tjäna snabba pengar. Det gjorde jag inte för jag blev lurad. 12.000 norska kronor för 3 månaders sjösjuka, sug på den timlönen.

Nu ska jag alltså ut på en båt igen (åter med en garanterat kass timlön), till Norge dessutom, men målet är såklart inte pengar utan upplevelser!

Fredrik